Idag fick jag ett brev ang. gymnasium intagning, och jag kom på in frisörlinjen i Botkyrka/Norsborg. Det är helt awesome egentligen, men en jävla bit att åka varja dag. Men jag kommer iallafall bli något av det! Istället för att gå 3 år på folkhögskolan och bara få ett gymnasiebetyg och inte några yrkeserfarenheter. Och dessutom så är jag bara första reserv och det betyder inte att jag ens har 50% chans att komma in där.

Så ja, för er som undrar, och inte undrar, så vill jag bara berätta att jag kommer att säga JA till platsen som frisör på St:Botvids Gymnasium. Bra va?! Jag kommer dock att få gå med såna som är 2 år yngre än mig men vad gör det. jag vill bli frisör och lära mig klippa frisyrer. Och det är ju liksom något som jag kommer kunna tjäna pengar på även fast jag inte får anställning på någon salong direkt.

Framtid som frisör, here i come!

Rekomenderas ej. Riktigt dålig och meningslös.

Min torsdag: Kom till Emma runt 18tiden. Drog och badade och fick träffa Daniel som äntligen blivit hennes pojkvän efter att få höra henne tjata om honom i över ett år.



Min fredag: Åkte och badade med Emma igen. Och sedan kom Daniel och lekte batman. Fotade Emma's kattungar. Den ljusa, randiga ska hon behålla och det var jag som kom på namnet till honom. Phoenix! *stolt*




Min lördag: Badade med Emma, igen. Vi åkte och hälsade på hennes pappa Ivar. Sen på kvällen så åkta jag hem till min moster som också bor ute på värmdö ca 10 minuter ifrån Emma.




Min söndag: Jag åkte och badade med min moster Satu, hennes fästman Robert och deras 7månader lilla fisunge Edvin. Sen när vi kom hem så åt vi en jättegod sallad med gravadlax och senapsdressing. Sen på kvällen såg vi på film och åt glass. Vi kollade på Burn After Reading. Väldigt... konstig film. Ingen höjdare enligt mig även fast Brad Pitt och George Clooney m.fl var med i den. Dock så var Brad Pitt's roll skitrolig. Helt annorlunda om man jämför med tidigare roller som han haft. Han betedde sig som en tonåring.




Min måndag: Åkte och badade med Satu, Robert, Edvin, Satu's kompis och hennes hund Sassa. Emma kom dit också. Ett jävla massa badande var det. Sen åkte jag hem till Emma och spelade lite PS2 sen åkte jag hem. The end.

Årets flörsta dopp med Mira idag. Mysigt! Vi cyklade i princip ihjäl oss. Mira's cykel var helt galen och det såg ut som om kedjan skulle hoppa ur hela tiden. Och jag kommer få världens jävla cyklistben. Kommer nog ha träningsvärk i morgon.
Glädjen bara kittlar när tanken slog mig alldeles nyss att jag verkligen har sett Christopher Sander. *fjollig som en 14åring*





För övrigt så ringde dom från folkhögskolan som jag sökte till men inte kom in på och sa att jag är första reserv. Sås hoppas någon inte kan så jag kan börja där istället! Orkar inte skjuta upp detdär med skolan längre...

Underbart! Jag går vidare med mitt kärleksliv till 110% nu. Varför? Det orkar jag inte ens skriva nu. Eller någonsin, faktiskt. Men huvudsaken är ju att jag verkligen gör det. Jag går vidare! Jag kommer hitta en underbar man tillslut som inte vill något hellre än att se mig lycklig och glad. Some day!

Hoppas bara inte att det blir tredje gången gillt. Två idioter på raken räcker gott och väl. Man lär sig utav sina misstag är verkligen ingenting som man bara säger för att uppmuntra sig själv eller andra, utan det stämmer verkligen. Det måste ju ha utvecklats att säga så av någon som varit med om det, att man lär sig, och så har det gått vidare till nästa person och nästa. Det är sanningen gott folk. När man känner att livet är skit och värdelöst så växer man i psyket otroligt mycket omedvetet. Att må dåligt stärker en, konstigt nog.

Jag är stolt över mig själv. Och alla killar tjejer där ute som blivit sårade av någon... om jag kan klara av dethär så kan ni det också! Det blir inte bättre på bara några få sekunder, det tar sin tid. Men när man väl mår bra och kan hantera saker och ting mycket bättre så tänker man att det var värt all den smärtan man gått igenom för att kunna lära sig gå vidare och bli starkare psykiskt!

Framtiden har en plats för alla oss sårade. Behandla aldrig någon på samma sätt som du har blivit behandlad som lett till att du blivit sårad. Otrohet är värdelöst och det mest idiotiska efter att misshandlar och döda djur & människor. Vissa kommer kanske aldrig lära sig hur man behandlar andra med respekt. Men ni som förstår vad jag tala om nu - föregå med ett gott exempel. Bli en bra förebild för andra, för det tänker jag! Förhållanden är någonting som man ska ta på fullaste allvar. Om ni inte kan göra det så håll er borta ifrån det tills ni mognat till eller så får ni dö ensamma.

Och om ni tog eran tid till att läsa allt dethär så vill jag tacka er, för denhär texten var verkligen viktig för mig att skriva här. Och jag vet att det är sjukt jobbigt att läsa låååånga texter i andras bloggar, så om ni tog er hit, och ni förstår och tar allt jag skrivit på allvar, så förtjänar ni verkligen en stor kram!

Förövrigt så passar Pink - So What asbra just nu.

Jag borde blivit född på 50talet. Det är så många artister som jag hade velat vuxit upp med som då var den morderna musiken på radion och tvn. Jag kommer inte ens på alla för det är så himla många. Men ni kan ju lista ut att en av dom är bl.a Prince. Min musik smak är ju väldigt varierande som ni kanske vet.

Min fredag förblir ett mysterium för mig. Vet inte vad som hände under dom sex timmarna som jag var full. Midsommar firandet vart till psychofylla#1 när det gäller mig. Minns inte ens alla tillfällen som finns på bild i min kamera. Det var maskeradtema: Så har ni aldrig sett mig förut. Och jag visste inte ens att det skulle vara något sånt så jag fick låna en klänning för jag skulle vara "tjejig". Mira fick bli hippie haha.

Jag fick hem filmen till min polaroidkamera idag. Eftersom jag aldrig fotat med en polaroidkamera förut så vart inte mitt första kort det bästa. Rättså uselt faktiskt. Ville inviga kameran genom att fota Molly. Hon blundade av blixten och bilden blev oskarp. Jag tror att jag satt för nära faktiskt. Och så hade jag ställt in den så att det vart för ljust.

Men, aja. Bättre lycka nästa gång. Jag är glad att kameran funkar hur som helst. Vart jätteorolig när tanten som jag köpte den av börja bli helt tokig på tradera och slutade tillslut att skicka produkterna till folk så hon var avstängd!

Nu har jag 39st bilder kvar. Måste tänka mig för vad jag fotar för det var en dyr film! 800kr vart det totalt. Och jag räknade att det skulle kosta 600 bara men tydligen så vart det tullkostnad också. Tänker verkligen inte låta någon annan röra den för då kommer alla bilder ta slut garanterat.

Jag mår dåligt, och det betyder att jag är mänsklig och har känslor. Ingen liten snorig pojke på 15år som luktar kiss ska komma och säga vad jag får och inte får skriva om i min blogg. Om jag vill få det ur mig att jag mår dåligt så skriver jag om det vart jag vill. Alla mår dåligt. Och dom som säger att dom inte har något att må dåligt över är bara sjukt bra på att låtsas. Punkt slut. Och hur jag mår varierar ju. Igår var t.ex första dagen sen det tog slut som jag mådde dåligt? Tro inte att jag sitter och mår dåligt hela tiden, för det gör jag inte! *fniss*.

Yttra era åsikter om min blogg hur mycket ni vill för jag kommer ändå att trotsa er.
Enjoy to fail.

Jag skiter i att se Duffy och Fever Ray idag. Jag är inte pepp överhuvudtaget. Känner nästan för att skita i allt idag. Jag vet att jag kommer ångra mig som fan men det är ju inte direkt så att jag inte kommer få flera chanser att se dom. Gårdagens väder när jag jobba på WTAI har gjort så jag typ är sjuk. Ovärt som fan...

I natt var mina drömmar jobbiga. När jag lyckat hålla dig borta ur mina tankar så ska du förstöra mina drömmar och min sömn istället. Tack så mycket. Fyfan vad värdelöst detta är. Jag orkar inte bry mig. Jag orkar inte känna något.

Jag är smått full.

Kom precis hem ifrån att ha träffat Stephany hos hennes killkompis Danne. Vi firade att hon tagit studenten och så körde dom "jag har aldrig..." och Stephany's kompis Elin vart skitfull och spydde ner Danne's säng.

Jag var på konstigt humör. Ville vara social, men gick inte så bra. Lägger upp bilder från kvällen imorgon(senare idag) om jag orkar. Förövrigt så gick mina leopardleggings sönder idag. Men tänker fortsätta använda dom tills jag kan köpa nya.

"Sökande till Jakobsbergs folkhögskola,
Varmt tack för din ansökan! Tyvärr kommer vi inte att kunna bereda dig en plats på Jakobsbergs folkhögskola detta år."

Ni kan nog inte ens föreställa er hur jävla förbannad jag är nu... Vad fan ska jag göra nu? Jag får inga jävla jobb och kommer inte in på gymnasielinjer heller. Fyfan vad värdelöst. Jag kan inte sitta hemma bara i ett år till och inte göra ett jävla skit. Jag har inga pengar att leva på ens.

Fyfan vad livet är orättvist.

Jag mår bra nu. Jag är ledsen, ja, men jag mår bra. För två år sen så kunde jag inte ens äta om jag blev dumpad. För två år sen när mitt X dumpade mig så var jag tvungen att sjukskriva mig ifrån skolan för jag mådde så dåligt. Men jag mår inte dåligt idag även fast Pierre betydde så mycket mer än den andra killen. Och dessutom höll detta längre.
Jag har blivit starkare.

Jag var med Mira och Sofia idag. Vi var först ute, sen drog vi till Mira och jag pillade på Mira's lillebror's kanin. Sen drog vi in till stan, gjorde ingenting. Jag åt sushi och dom tog en varsin cider och tittade på mig när jag åt.

Jag har ju trots allt min Molly.

Dags att börja knarka.
Igår var jag hos läkaren och tog blodprov. Mina B12 och järn värden är tydligen farligt låga. Så nu fick jag hem två stycken burkar och en förpackning med piller. Dom gula ska jag ta två stycken av två gånger dagligen, och samma sak gäller dom vita. Och kapseln ska jag ta två stycken dagligen. Och jag tar ju dessutom antidepp tabletter en gång om dagen, lugnande droppar och lugnande tablett. Känner mig som värsta knarkaren.

12st tabletter om dagen. Yay, i'm Nikki Sixx... ish.

Slut mellan mig och Pierre nu. Jag gjorde slut.
Är så himla trasig. 11 månader. Inget mer.

Hatar kärlek.

Jag saknar att ha tjejkompisar som man funkar riktigt bra med. Tjejkompisar som man kan skratta och ha roligt med hela tiden. Tjejkompisar som inte bryr sig om hur den andre sen ut. Tjejkompisar som ställer upp för en och bryr sig om en. Tjejkompisar som bara accepterar en.

Jag vill ha såna vänner som i Sex and The City ungefär. Deras relation är sjukt stark. Jag har inte haft en tjejkompis till bästa vän på ett par år nu och det känns tomt. Men jag har så svårt för att connect:a med folk numera. Det finns knappt någon som accepterar något längre. Man får verkligen inte ens vara sig själv med vissa utan att dom fryser ut en. Vad är problemet i dagens samhälle? Alla ungdomar och trender har förändrats så mycket nu bara under det senaste åren som gått att det nästan kan tolkas som någon ny slags rasism mellan alla olika stilar. Kan inte alla bara få vara?

Ja jag kanske också kläcker ur mig vissa kommentarer ibland om folks stilar men jag skulle ändå inte säga det rakt till dom. Inte längre, inte den nya Sophia. Den gamla Sophia hade nog gjort det, men inte den jag är idag. Jag försöker vara så öppen som möjligt numera. Förutom om det är någon som provocerar mig och gör mig riktigt förbannad. Då är jag inte snäll men då förtjänar dom det eftersom dom provocerar mig med flit.

Hej, Jag heter Carrie, säger vi.
Vill du bli min Samantha, Charlotte eller Miranda?

Jag är trött på att vara ensam och behöva öppna mig för främlingar istället för att ha en nära tjejkompis som lyssnar. Den enda jag känner som jag vet vill börja umgås med mig mer är Emma. Emma som jag inte ens träffat sen, vad jag minns, i augusti förra året då jag piercade tungan efter Pride. Emma som bor 2-3 timmar ifrån mig, ute på värmdö, om man åker kommunalt. Men jag har både lovat henne och mig själv att jag ska åka ut till henne ett par gånger nu i sommar. Hit vill jag helst inte att hon kommer... hatar denna jävla pissort som jag bor i.

Jag längtar tills jag kan flytta hemifrån. Då jag har en lägenhet och förhoppningsvis bor jag myket närmre till allt och alla. Närmre till stan, närmre till vänner. Men kommer säkert inte kunna flytta hemifrån förrän jag är 21 som tidigast. Suger att vara jag.

Jag saknar att ha svart hår. Tänk vilken fin bob-frisyr jag kunde gjort istället för att gjort detdär förskräckliga flufftrasslet? Men ja, vissa faser är väl meant to be här i livet. Jag såg ut som ett litet "emo", i ungefär 2 år. Sen blekte jag håret runt jul 2007 och dagen innan jag fyllde 17år, april 2008, så klippte jag av allt hår nästan och fick mig en fin pojkfrisyr istället.

Men nu är jag så sjukt trött på kort hår. Jag tycker bara kort hår klär mig framifrån men inte bakifrån eller från sidan. Och jag har tänkt spara ut mitt hår förutom luggen och mina polisonger och sedan bli svarthårig igen när det blivit längre. Och när jag snackar om att spara ut håret så blir det inte länge än till nyckelbenet eller så tror jag. Jag tycker jag passar bäst i megablont och svart. Varför? Har det något med att det bara är kontrast och inga färger? Jag tror nog att det är så. Jag tycker om att vara blek. Jag tycker det är fint med ljushud och både svart hår och vitt hår gör så att jag ser ljus ut.

Men ja, tills mitt hår blivit länge så ska jag fortsätta vara blond, men tyvärr inte vithårig. Blekning sliter så på mitt hår och jag orkar inte hålla på att behöva klippa mig hela tiden för mitt hår blir så slitet. Men jag ska färga i någon mellanljus askblond färg och sedan göra slinger med min riktiga hårfärg över det så det inte blir så himla fult med utväxten.

Jag, 16år, hösten/vintern, svarthårig under min "emo"-period 2007.

Igår.
Pierre och tigern Pierro. jag... vann... tigern vid pyramiden, kasta boll på burkar-spelet, där Pierre jobbade från 17 till 23 igår. Sen innan dom skulle stänga så passade jag på att vinna en liten vit nalle vid ett spel som det är vinst varje gång. Den höll i ett hjärta som det stod "I Love You" på som jag gav till Pierre. jag döpte den till Bob.

Pierro ser inavel ut. Hans näsa är sne, hans huvud är deformerat, han har bara fyra morrhår fast han sa ha sex stycken så tänker klippa bort dom. Och så har han en ful rosett som jag ska klippa bort också.

Var på grönan och stod och titta på när Pierre jobbade från kl15 till 23. Frivilligt. Sitter hemma hos honom ensam nu efter att ha haft minst 4st olika mardrömmar. Detdär med våran paus är lite knepigt. Vi var och är fortfarande tillsammans men har ändå paus för att ses så ofta. Fattar ni? Rätt knepigt men bättre än att göra slut och ha en paus för det låter som något som nog inte funkar för någon.

Pierre jobbar verkligen på stenhårt på gröna lund nu för han vill tjäna så mycket som möjligt. Han skriver upp sig på extra hela tiden och jobbar mer än 7 dagar i streck och sen så kanske han är ledig i bara 1 dag eller två, sen mer än en vecka i streck av jobb. Han är så himla lättat för han äntligen har fått jobb. Men han kommer inte må bra av att jobba för mycket. Så det enda sättet för oss att kunna umgås i sommar är ifall jag kommer till grönan och träffar honom när han jobbar. Jobbigt? Lite... Jag är glad att han fått jobb efter 1 års slitande med massa jobbansökningar och massa som nekat honom. Det han jobbar med nu tycker han dessutom att det är kul. Men jag vill inte att han ska börja må dåligt av att jobba för mycket. Det är det enda jag oroar mig för.

I morgon tar min syster studenten och det är jobbigt att tänka på att min student kanske skulle vara denna veckan om ett år. Fan. Hoppas verkligen att jag kommer in på folkhögskolan i höst. Och jag hoppas verkligen att, om jag gör det, så måste jag må bra och klara av det. Jag + skola = Sophia mår psykiskt dåligt. Det är p.g.a all stress, press och alla måste:n. Men jag måste ju kunna få ett gymnasiebetyg någon gång. Kan ju inte leva på det jag tjänar hemma med hussysslorna? Det går bara inte.

Jag vill se flera Studio Ghibli filmer. Kollade på Kiki's delivery service igår och idag på My neighbor Totoro. Jag har ju Spirited away och Howl's moving castle också men har kollat på dom filmerna så många gånger att jag inte orkar titta på dom igen just nu. Men jag verkligen älskar deras filmer fast jag bara har sett dom som jag skrev nyss och The cat returns och The grave of the fireflies. Jag har Princess mononoke på dvd här också som är Pierre's men den funkar inte vilket känns skitsurt.

Och tanken slog mig just att det är juni nu och jag har ännu inte fått svar ifrån folkhögskolan ifall jag kommit in där eller inte. Jag ska börja på den allmäna kursen så jag får ett gymnasiebetyg eftersom jag hoppade av hotell- & resturang efter två månader. Så ja, jag kommer bli riktigt jävla deprimerad ifall jag inte kommer in där med tanke på att jag egentligen skulle ha börjat sista året på gymnasiet i år. Om jag inte kommer in så måste jag börja söka jobb som en galning. Och jag lär börja söka jobb på samma ställe som Pierre gjorde. Fyfan alltså. Jag är opepp på allting just nu. Vill bara sova i typ 5 år, vakna som äckligt rik och inte behöva bry mig om någonting mer någonsin. Jag hoppas verkligen att jobba som volontär ger mig lite större chans att få jobb.

Snart ska jag kolla på Tales from Earthsea. Aldrig sett den så det ska bli spännande! Att kolla på alla Studio Ghibli's filmer är något som jag rekommenderar. Men då ska det vara på japanska, med svensk text såklart, annars kan man lika gärna skita i det. Spirited away är min favorit så ni kan ju testa er på den och se om ni gillar det.