Var på grönan och stod och titta på när Pierre jobbade från kl15 till 23. Frivilligt. Sitter hemma hos honom ensam nu efter att ha haft minst 4st olika mardrömmar. Detdär med våran paus är lite knepigt. Vi var och är fortfarande tillsammans men har ändå paus för att ses så ofta. Fattar ni? Rätt knepigt men bättre än att göra slut och ha en paus för det låter som något som nog inte funkar för någon.

Pierre jobbar verkligen på stenhårt på gröna lund nu för han vill tjäna så mycket som möjligt. Han skriver upp sig på extra hela tiden och jobbar mer än 7 dagar i streck och sen så kanske han är ledig i bara 1 dag eller två, sen mer än en vecka i streck av jobb. Han är så himla lättat för han äntligen har fått jobb. Men han kommer inte må bra av att jobba för mycket. Så det enda sättet för oss att kunna umgås i sommar är ifall jag kommer till grönan och träffar honom när han jobbar. Jobbigt? Lite... Jag är glad att han fått jobb efter 1 års slitande med massa jobbansökningar och massa som nekat honom. Det han jobbar med nu tycker han dessutom att det är kul. Men jag vill inte att han ska börja må dåligt av att jobba för mycket. Det är det enda jag oroar mig för.

I morgon tar min syster studenten och det är jobbigt att tänka på att min student kanske skulle vara denna veckan om ett år. Fan. Hoppas verkligen att jag kommer in på folkhögskolan i höst. Och jag hoppas verkligen att, om jag gör det, så måste jag må bra och klara av det. Jag + skola = Sophia mår psykiskt dåligt. Det är p.g.a all stress, press och alla måste:n. Men jag måste ju kunna få ett gymnasiebetyg någon gång. Kan ju inte leva på det jag tjänar hemma med hussysslorna? Det går bara inte.