090608 02:57
Jag vill ha såna vänner som i Sex and The City ungefär. Deras relation är sjukt stark. Jag har inte haft en tjejkompis till bästa vän på ett par år nu och det känns tomt. Men jag har så svårt för att connect:a med folk numera. Det finns knappt någon som accepterar något längre. Man får verkligen inte ens vara sig själv med vissa utan att dom fryser ut en. Vad är problemet i dagens samhälle? Alla ungdomar och trender har förändrats så mycket nu bara under det senaste åren som gått att det nästan kan tolkas som någon ny slags rasism mellan alla olika stilar. Kan inte alla bara få vara?
Ja jag kanske också kläcker ur mig vissa kommentarer ibland om folks stilar men jag skulle ändå inte säga det rakt till dom. Inte längre, inte den nya Sophia. Den gamla Sophia hade nog gjort det, men inte den jag är idag. Jag försöker vara så öppen som möjligt numera. Förutom om det är någon som provocerar mig och gör mig riktigt förbannad. Då är jag inte snäll men då förtjänar dom det eftersom dom provocerar mig med flit.
Hej, Jag heter Carrie, säger vi.
Vill du bli min Samantha, Charlotte eller Miranda?
Jag är trött på att vara ensam och behöva öppna mig för främlingar istället för att ha en nära tjejkompis som lyssnar. Den enda jag känner som jag vet vill börja umgås med mig mer är Emma. Emma som jag inte ens träffat sen, vad jag minns, i augusti förra året då jag piercade tungan efter Pride. Emma som bor 2-3 timmar ifrån mig, ute på värmdö, om man åker kommunalt. Men jag har både lovat henne och mig själv att jag ska åka ut till henne ett par gånger nu i sommar. Hit vill jag helst inte att hon kommer... hatar denna jävla pissort som jag bor i.
Jag längtar tills jag kan flytta hemifrån. Då jag har en lägenhet och förhoppningsvis bor jag myket närmre till allt och alla. Närmre till stan, närmre till vänner. Men kommer säkert inte kunna flytta hemifrån förrän jag är 21 som tidigast. Suger att vara jag.
du fick nog ner alla mina tankar i ett inlägg. det är svårt att ha tjejkompisar, jag vet hur det är.
Bra skrivet, jag känner verkligen igen mig.
Innan jag blev tillsammans med mitt X så hade jag en vän som alltid ställde upp, vi fanns där för varandra i 3 år, vi var med varandra VARJE dag.
Men allt förändrades när jag blev tillsammans med X:et. Jag tog inte vara på kompisarna jag hade och det slutade med att jag bara hade pojkvännen.
Nu i efterhand ångrar jag att jag bara struntade i mina vänner och det är ett misstag jag aldrig kommer göra om.
Jag letar också efter en bästa vän som alltid kommer finnas där men det är inte så lätt.
Jag trivs inte så bra med tjejer, många av dom jag träffat på är riktigt falska och avundsjuka?. Hur som helst, man kan ju inte bara gå fram till folk på stan och fråga om de vill bli ens bästa vän men jag tror det hjälper att verkligen försöka vara öppen och trevligt och försöka få så många kontakter som möjligt.
Oj, detta blev en lång kommentar, blev tvungen att skriva av mig efter ditt inlägg :)
Take care!
Förstår faktiskt vad du menar! Bra inlägg!
Spana in vad vi har för oss på Borås bästa blogg!
Tjejer är svåra.
Om du vill prata med mig, om vad som helst, säg till då, för jag är inte bra på att umgås, bara prata/lyssna på folk, sådant serious shit.
För du förtjänar inte att bli oaccepterad eller ensam.
åhh sophiabebis! du SKA komma ut och må bra såfort det blir sommarväder igen<3 då kan vi fota och skratta. puss!
