Eftersom Mira's pojkvän förstörde min kväll och jag sagt upp vänskapen med i princip alla mina "vänner" så var jag ensam med Pappa på tolv-slaget, och efter att ha tänt ca 10 egna raketer så drog han in. Så vart man ensam.

Jag trotsade min gå genom skogen i mörkret-rädsla och gick lite närmre centrum. Man såg knappt några raketer här jag bor för jag bor i skogen. Men det var inte så många raketer som sköts längre fast jag stod där då klockan bara var tio över tolv till halv ett ungefär. Men blev lite bilder iallafall, men inga vart direkt bra men dom är bättre än inget.

Min stackars, älskade Molly vart riktigt rädd när jag gick ut med henne runt elva-tiden. Vissa grannar sköt raketer redan och jag hade Molly lös faktiskt, och hon vart så rädd av alla ljud så hon sprang hem och vänta utanför dörren. Som tur var stod jag inte så långt ifrån vårat hus så det var inte en låg bit som hon sprang ifrån mig. Men det är så synd om henne för hon skakar fortfarande nunär hon ligger i sängen brevid mig fastän man inte hört några raketer på ett tag. Hon fortsätter skaka när hon lyckats slumra till också. Så synd om min bebis.

Mira ringde mig runt halv elva och bad om ursäkt iallafall. Tur det. Känner mig sjukt besviken fortfarande... och den känslan kommer nog sitta kvar ett bra tag med tanke på att vi snacka om att vi skulle vara på nyår oavsett vad vi skulle hitta på sen början av december redan. Känns så surt, för hade sett fram emot det eftersom hon är den enda riktiga vännen jag har och hon har aldrig dissat mig förut. Men nu vet jag hur det känts för henne då jag dissat henne förut. Blö.

Alla nyår suger verkligen för mig.