Dagens humör har bestått utav trötthet, glädje och tårar av ilska.

Jag och min kära vän Mira var och boka tid åt en tatuering som jag ska göra på måndag kl13. Så jag blir 500kr fattigare. Men det är det värt. Folk kommer nog inte förstå sig på varför jag ska tatuera just det som jag ska göra. Men den är en tillägnad min farmor och farfar. Jag har alltid haft svårt för att visa kärlek till min familj och släkt, och min farmor och farfar har gjort så himla mycket för mig och jag vill att dom ska vara vid liv när jag gör tatueringen för deras skull. Det ska bli mitt sätt att visa hur mycket dom betyder för mig och att jag tycker om dom. Jag ska skriva deras namn, bakom örat, så det kommer liksom inte vara så att hela världen kommer se det. Det är för deras skull jag vill göra det. Och jag ska göra det. Dom är gamla, och dom kanske inte finns i mitt liv länge till så ja, som sagt så vill jag att dom ska få chansen att se hur mycket dom betyder. Och jag hade gjort den tatueringen förr eller senare med tanke på att det är något som jag velat ha sen jag ens fick intresse för tatueringar, så det är ingen impuls grej bara. Det är ju som att jag skulle tatuera in "mamma" och "pappa" fast jag ville börja med att ge farmor och farfar en plats först.

Jag är rätt upprörd just nu så om texten är svår att fatta så är det därför. Har världens koncentrationssvårigheter just nu. Hoppas ni förstår iallafall.