Nu ska jag säga något som jag nog inte sagt sen jag var... mellan 7 och 10år. Och nu säger jag det inte ens. Jag skriver det där människan som det är till nog aldrig kommer få chansen att läsa det. Det är något som jag inte sagt till mamma på 8-11år, och det är... att jag älskar henne.

Hon får mig att må bra varje gång jag pratar med henne när jag mår dåligt. Och den tanken har aldrig slagit mig förut, att jag verkligen tycker om min mamma. Och jag vet att jag sagt att jag hatat henne 100ggr mer än jag sagt att jag älskat henne. Men visa känslor för familjen har jag alltid haft svårt men sen jag var 7-8år, och det är därför jag skriver det här istället för att säga det direkt till henne. Och jag känner mig, med konstigt ordval, modig att jag ens skriver det. Det är så främmande för mig att säga att jag älskar någon annan än någon vän, pojkvän eller ett husdjur.

Tanken som räknas?