Livet är en dum lek.

Är lycka en känsla som bara ett fåtal lyckas hitta dess gömställe?
Nästa person som hittar lyckan borde vara snäll och ge den till mig eftersom jag alltid letar på fel ställen.

Jag har aldrig varit någon vidare på kurragömma. Så fort jag vänder ryggen till så finner det/den jag letar efter alltid ett nytt gömställe innan ens hunnit komma fram till det tidigare gömstället.

Orättvist.


Varför är jag fortfarande vaken?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0